Berättelser om kyrkor i Linköpings stift
lista / karta Vadstena kommun
Vadstena klosterkyrka
Berättelser om kyrkor
i Linköpings stift
lista
Vadstena klosterkyrka
När Birgitta Birgesdotter, mer känd som Den heliga Birgitta dog i Rom år 1373, hade hon dessförinnan lämnat mycket noggranna föreskrifter inför byggandet av en kyrka till ett planerat dubbelkloster i Vadstena. Där stod bland: ”Kyrkan skall vara av slät gärning, ödmjuk och stark… skall byggas av sten som man huggit ut ur berget och funnit i jorden - icke av tegel; detsamma gäller valven”.
Först uppfördes det så kallade brödrakoret i väster, och 1398 slogs korets kryssvalv tegel av Johan murmästare. Det blev sedan förebilden för en rad sockenkyrkor. År 1405 kunde bröderna börja använda koret och därefter uppfördes det tre skeppiga långhuset som började välvas 1420 och då försågs med stjärnvalv på åttkantiga kalkstenspelare.
I klosterkyrkan finns omkring 2000 registrerade stenhuggarmärken, som troligen tillkom vid början av 1400-talet. Varje verksam stenhuggare högg in sitt speciella tecken på den färdiga stenen innan den murades in på sin plats. Utifrån detta tror man att omkring 35 stenhuggare var varaktigt anställda vid bygget.
När klostret invigdes år 1384 fanns det redan en provisorisk träkyrka på platsen. Denna brann 1388 men återuppfördes, samtidigt som den stora klosterkyrkan byggdes.
År 1430 ägde den högtidliga invigningen rum av ärkebiskop Jöns Håkansson i närvaro av bland annat kung Erik av Pommern, men det skulle dröja ytterligare ett tiotal år innan kyrkan var helt klar.
Söder om den norra porten finns fem ganska djupa korsformade gropar, samt några kors. Groparna och det ena korset är blanknötta. Groparna och korsen gjordes för att pilgrimerna, som vandrat långa vägar för att komma till kyrkan, skulle kunna stoppa fingrarna i hålen och känna att de äntligen kommit fram. Liknande hål finns i andra kyrkor, bland annat i Hagia Sofia i Istanbul och födelsekyrkan i Betlehem.
Ursprungligen hade kyrkan ett flertal olika ingångar och kyrkorummet var indelat med skrank och läktare vilket gjorde att systrar, bröder och pilgrimer kunde vara åtskilda. Man vet dock inte exakt hur kyrkorummet ursprungligen disponerades.
I nordväggen finns resterna av en läktare, där biskopen och olika stormän kunde övervara mässan och höra systrarnas sång. I väster ligger högkoret där de munkar som vigts till präster höll till, och i öster fanns ett Mariakor avsett för nunnorna.
De cirka 60 klostersystrarna höll till på en läktare längs norra väggen cirka sex meter över golvet. Där kunde menigheten nere i kyrkan höra deras sång och böner - utan att se dem. Klostersystrarna kom direkt in från nunneklostret norr om kyrkan till läktaren via en gång - som fortfarande finns kvar uppe i nordväggen. Huvudingången för lekmännen var då som nu på östra gaveln.
Under senmedeltiden kom Vadstena klosterkyrka att bli högadelns främsta helgedom och gynnades av många frikostiga donationer. Vid medeltidens slut fanns här minst ett sextiotal altare. Varje altare var invigt till ett särskilt helgon eller speciellt ändamål och till altaret hörde även ett altarskåp eller en helgonbild. Endast ett medeltida altare finns bevarat till idag. Det är ett litet altare på västsidan av den östligaste pelaren i kyrkans norra del.
Däremot finns en stor del av den stora och rika medeltida bildskatten, som till exempel altarskåp, skulpturer och triumfkrucifix, bevarad som funnits i klosterkyrkan.
I väster finns ett stort altarskåp med temat Jungfru Marie förhärligande. Ett flamlänskt arbete från omkring år 1520.
Och bakom detta finns Birgittaskåpet som hade beställts i Lübeck i mitten av 1400-talet hos snickaren Hans Hesse efter utförliga anvisningar från klostret. Emellertid dröjde leveransen, men Hesse bedyrade att altarskåpet var praktiskt taget fullbordat. En undersökning avslöjade att det endast stod halvfärdigt i ateljeer dels i Lübeck och dels i Rostock. Därför överlämnades uppdraget till en mera ansedd konstnär i Lübeck, målaren och bildhuggaren Johannes Stenrat. När altarskåpet äntligen nått sin fullbordan och kommit på plats, hade det kostat 600 lybska mark, dubbelt upp mot den ursprungligen beräknade summan, ett pris som in natura motsvarades av cirka 150 oxar.
På 1500-talet förändrades kyrkans funktion i och med reformationen, från kloster- och vallfartskyrka till församlingskyrka.
Bröderna lämnade klostret och då stadskyrkan Sankt Per eldhärjats flyttades församlingens gudstjänster över till klosterkyrkan som ändrades för luthersk gudstjänst, och försågs med kyrkbänkar, predikstol och dopfunt. Högaltaret flyttades till kyrkans östra del och ett kor inreddes.
Nunnorna använde istället det gamla munkklostret för sina gudstjänster – fram till 1595 då även nunneklostret stängdes.
Det fanns två kyrkor på området. Förutom Klosterkyrkan som kallades Blåkyrkan även Sankt Pers kyrka, den så kallade Rödkyrkan ett par hundra meter söderut. Den användes under 1600- och 1700-talet som församlingskyrka, emedan Klosterkyrkan då brukades främst vid begravningar och andra högtidliga tillfällen. Här vigdes exempelvis Gustav Vasa och Katarina Stenbock 1552.
När Rödkyrkan revs år 1829 blev Klosterkyrkan åter församlingskyrka. Man sparades dock det trappgavelprydda tegeltornet från 1400-talet, och eftersom Klosterkyrkan saknar klocktorn och klockstapel sker sammanringningarna ännu i dag därifrån.
Ett annat spår efter den rivna Sankt Pers kyrka finns ovanför portalen i långhusets nordmur. Invändigt finns en relief huggen i sandsten från senare delen av 1400-talet som visar den krönta jungfru Maria stående på månskäran och omgiven av en strålkrans. På ömse sidor står Sankt Petrus och Sankt Paulus.
I den heliga Birgittas uppenbarelser säger Kristus att det inte får finnas några målningar på kyrkväggarna, förutom sådana som framställer hans lidande och minner om hans heliga gärning.
Vid en renovering upptäckte man emellertid kalkmålningar i stjärnvalven i form av stiliserade klöverblad och andra växtliknande ornament. Och det är inte omöjligt att det tidigare även funnits bibliska motiv på samma sätt som i den danska birgittinska klosterkyrkan i Mariager. Alla sådana eventuella bilder försvann dock när man på 1800-talet knackade bort kalkputsen på väggarna.
Här finns ett stort antal gravminnen och gravmonument. det mest framträdande är det över Hertig Magnus Vasa, den mentalt inte helt friske sonen till Gustav Eriksson Vasa. Men han vilar inte inne i monumentet, utan har sin grav undertill.
Monumentet utfördes omkring år 1599 av byggmästaren vid slottsbygget Hans Flemming.
Här finns också ett gravmonument över den svenska 1400-talsdrottningen Filippa av England, som var dotter till kung Henrik IV och gift med Erik av Pommern. Enligt Birgittas föreskrifter var färgade fönster förbjudna i hennes ordens kyrkor.
De glasmålningar som finns i klosterkyrkan daterar sig från 1800-talet. I norra sidoskeppets västfönster finns en framställning av drottning Filippa stående med en krona i händerna. Här kan vi se den svenska trekronorsskölden och drottningens engelska fädernevapen. Fönstret är förmodligen utfört i Göteborg av Svenska Glasmåleriaktiebolaget efter kartong av Reinhold Callmander.
I kyrkan vilar även Bo Jonsson Grip som under 1300-talet var den mäktigaste mannen i landet efter kungen. Enligt Vadstenadiariet var Bo Jonsson på sin tid politiskt så stark att "mot denne kunde inte ens kungen, herr Albrekt, hävda sig i något avseende, fast han ibland försökte”.
Här finns också bland annat en gravsten över den Svensk-Norska drottning Katarina Gumsehuvud, gift med kung Karl Knutsson Bonde.
I bortre nordvästra hörnet av kyrkan finns Birgittaskrinet som enligt legenden innehåller den heliga Birgittas reliker - bland annat!.
Efter en lång resa från Rom hamnade hennes reliker här i slutet av 1300-talet, men försvann senare från kyrkan.
I slutet av 1500-talet gömdes relikerna i och med att klostret stängdes, och på kung Sigismunds order fördes skrinet till Polen. Efter bara något år återvände relikerna, men hamnade då på Vadstena slott. Ett helgonkraium stals på 1640-talet och hamnade i Frankrike. Detta kranium finns numera Birgittineklostret i Uden, Nederländerna.
I och med att klosterkyrkan blir församlingskyrka 1829 återvände skrinet med resterande relikdelar.
Nu finns där inte bara reliker efter den heliga Birgitta. När man 1952 gjorde en vetenskaplig undersökning av innehållet i skrinet konstaterade man att där fanns ben från sex kvinnor och två män.
Minst ett lårben är med stor sannolikhet från Den Heliga Birgitta. Ben är också bland annat från Brigittas dotter Katarina av Vadstena och troligen också efter Birgittas biktfar Petrus av Skänninge, liksom Knut den helige samt Sankta Ingrid av Skänninge.
På Historieks museeet i Stockholm finns flera föremål som lär ha hört till Den Heliga Birgitta, bland annat en del av hennes sängtäcke som hon lär ha använt på gården Ulfåsa i Östergötland.
I början av 1800-talet fick högaltaret i öster ge plats för en orgelläktare ritad av byggmästare Abraham Nyström från Kristberg. Men redan 1760 fanns en piporgel i klosterkyrkan, trots att Birgitta uttryckligen föreskrev att orgel inte fick förekomma i hennes orden.
Orgeln byttes 1882 ut mot en orgel byggd av Setterquist & Son, denna orgel har senare renoverats flera gånger, bland annat 1982 av Johannes Künkels Orgelverkstad i Lund.
Orgeln har en fasad ritades av arkitekt Adrian Crispin Peterson.
En ny kororgel, placerad till höger nedanför koret, och formgiven av professor Ove Hidemark invigdes vid en festhögmässa på tacksägelsedagen den 9 oktober 2005.
I klosterkyrkan högtidlighålls sedan 1920-talet årligen den 23 juli den heliga Birgittas dödsdag - eller Den Heliga Birgittas Himmelska födelsedag som den också kallas.
Först uppfördes det så kallade brödrakoret i väster, och 1398 slogs korets kryssvalv tegel av Johan murmästare. Det blev sedan förebilden för en rad sockenkyrkor. År 1405 kunde bröderna börja använda koret och därefter uppfördes det tre skeppiga långhuset som började välvas 1420 och då försågs med stjärnvalv på åttkantiga kalkstenspelare.
I klosterkyrkan finns omkring 2000 registrerade stenhuggarmärken, som troligen tillkom vid början av 1400-talet. Varje verksam stenhuggare högg in sitt speciella tecken på den färdiga stenen innan den murades in på sin plats. Utifrån detta tror man att omkring 35 stenhuggare var varaktigt anställda vid bygget.
När klostret invigdes år 1384 fanns det redan en provisorisk träkyrka på platsen. Denna brann 1388 men återuppfördes, samtidigt som den stora klosterkyrkan byggdes.
År 1430 ägde den högtidliga invigningen rum av ärkebiskop Jöns Håkansson i närvaro av bland annat kung Erik av Pommern, men det skulle dröja ytterligare ett tiotal år innan kyrkan var helt klar.
Söder om den norra porten finns fem ganska djupa korsformade gropar, samt några kors. Groparna och det ena korset är blanknötta. Groparna och korsen gjordes för att pilgrimerna, som vandrat långa vägar för att komma till kyrkan, skulle kunna stoppa fingrarna i hålen och känna att de äntligen kommit fram. Liknande hål finns i andra kyrkor, bland annat i Hagia Sofia i Istanbul och födelsekyrkan i Betlehem.
Ursprungligen hade kyrkan ett flertal olika ingångar och kyrkorummet var indelat med skrank och läktare vilket gjorde att systrar, bröder och pilgrimer kunde vara åtskilda. Man vet dock inte exakt hur kyrkorummet ursprungligen disponerades.
I nordväggen finns resterna av en läktare, där biskopen och olika stormän kunde övervara mässan och höra systrarnas sång. I väster ligger högkoret där de munkar som vigts till präster höll till, och i öster fanns ett Mariakor avsett för nunnorna.
De cirka 60 klostersystrarna höll till på en läktare längs norra väggen cirka sex meter över golvet. Där kunde menigheten nere i kyrkan höra deras sång och böner - utan att se dem. Klostersystrarna kom direkt in från nunneklostret norr om kyrkan till läktaren via en gång - som fortfarande finns kvar uppe i nordväggen. Huvudingången för lekmännen var då som nu på östra gaveln.
Under senmedeltiden kom Vadstena klosterkyrka att bli högadelns främsta helgedom och gynnades av många frikostiga donationer. Vid medeltidens slut fanns här minst ett sextiotal altare. Varje altare var invigt till ett särskilt helgon eller speciellt ändamål och till altaret hörde även ett altarskåp eller en helgonbild. Endast ett medeltida altare finns bevarat till idag. Det är ett litet altare på västsidan av den östligaste pelaren i kyrkans norra del.
Däremot finns en stor del av den stora och rika medeltida bildskatten, som till exempel altarskåp, skulpturer och triumfkrucifix, bevarad som funnits i klosterkyrkan.
I väster finns ett stort altarskåp med temat Jungfru Marie förhärligande. Ett flamlänskt arbete från omkring år 1520.
Och bakom detta finns Birgittaskåpet som hade beställts i Lübeck i mitten av 1400-talet hos snickaren Hans Hesse efter utförliga anvisningar från klostret. Emellertid dröjde leveransen, men Hesse bedyrade att altarskåpet var praktiskt taget fullbordat. En undersökning avslöjade att det endast stod halvfärdigt i ateljeer dels i Lübeck och dels i Rostock. Därför överlämnades uppdraget till en mera ansedd konstnär i Lübeck, målaren och bildhuggaren Johannes Stenrat. När altarskåpet äntligen nått sin fullbordan och kommit på plats, hade det kostat 600 lybska mark, dubbelt upp mot den ursprungligen beräknade summan, ett pris som in natura motsvarades av cirka 150 oxar.
På 1500-talet förändrades kyrkans funktion i och med reformationen, från kloster- och vallfartskyrka till församlingskyrka.
Bröderna lämnade klostret och då stadskyrkan Sankt Per eldhärjats flyttades församlingens gudstjänster över till klosterkyrkan som ändrades för luthersk gudstjänst, och försågs med kyrkbänkar, predikstol och dopfunt. Högaltaret flyttades till kyrkans östra del och ett kor inreddes.
Nunnorna använde istället det gamla munkklostret för sina gudstjänster – fram till 1595 då även nunneklostret stängdes.
Det fanns två kyrkor på området. Förutom Klosterkyrkan som kallades Blåkyrkan även Sankt Pers kyrka, den så kallade Rödkyrkan ett par hundra meter söderut. Den användes under 1600- och 1700-talet som församlingskyrka, emedan Klosterkyrkan då brukades främst vid begravningar och andra högtidliga tillfällen. Här vigdes exempelvis Gustav Vasa och Katarina Stenbock 1552.
När Rödkyrkan revs år 1829 blev Klosterkyrkan åter församlingskyrka. Man sparades dock det trappgavelprydda tegeltornet från 1400-talet, och eftersom Klosterkyrkan saknar klocktorn och klockstapel sker sammanringningarna ännu i dag därifrån.
Ett annat spår efter den rivna Sankt Pers kyrka finns ovanför portalen i långhusets nordmur. Invändigt finns en relief huggen i sandsten från senare delen av 1400-talet som visar den krönta jungfru Maria stående på månskäran och omgiven av en strålkrans. På ömse sidor står Sankt Petrus och Sankt Paulus.
I den heliga Birgittas uppenbarelser säger Kristus att det inte får finnas några målningar på kyrkväggarna, förutom sådana som framställer hans lidande och minner om hans heliga gärning.
Vid en renovering upptäckte man emellertid kalkmålningar i stjärnvalven i form av stiliserade klöverblad och andra växtliknande ornament. Och det är inte omöjligt att det tidigare även funnits bibliska motiv på samma sätt som i den danska birgittinska klosterkyrkan i Mariager. Alla sådana eventuella bilder försvann dock när man på 1800-talet knackade bort kalkputsen på väggarna.
Här finns ett stort antal gravminnen och gravmonument. det mest framträdande är det över Hertig Magnus Vasa, den mentalt inte helt friske sonen till Gustav Eriksson Vasa. Men han vilar inte inne i monumentet, utan har sin grav undertill.
Monumentet utfördes omkring år 1599 av byggmästaren vid slottsbygget Hans Flemming.
Här finns också ett gravmonument över den svenska 1400-talsdrottningen Filippa av England, som var dotter till kung Henrik IV och gift med Erik av Pommern. Enligt Birgittas föreskrifter var färgade fönster förbjudna i hennes ordens kyrkor.
De glasmålningar som finns i klosterkyrkan daterar sig från 1800-talet. I norra sidoskeppets västfönster finns en framställning av drottning Filippa stående med en krona i händerna. Här kan vi se den svenska trekronorsskölden och drottningens engelska fädernevapen. Fönstret är förmodligen utfört i Göteborg av Svenska Glasmåleriaktiebolaget efter kartong av Reinhold Callmander.
I kyrkan vilar även Bo Jonsson Grip som under 1300-talet var den mäktigaste mannen i landet efter kungen. Enligt Vadstenadiariet var Bo Jonsson på sin tid politiskt så stark att "mot denne kunde inte ens kungen, herr Albrekt, hävda sig i något avseende, fast han ibland försökte”.
Här finns också bland annat en gravsten över den Svensk-Norska drottning Katarina Gumsehuvud, gift med kung Karl Knutsson Bonde.
I bortre nordvästra hörnet av kyrkan finns Birgittaskrinet som enligt legenden innehåller den heliga Birgittas reliker - bland annat!.
Efter en lång resa från Rom hamnade hennes reliker här i slutet av 1300-talet, men försvann senare från kyrkan.
I slutet av 1500-talet gömdes relikerna i och med att klostret stängdes, och på kung Sigismunds order fördes skrinet till Polen. Efter bara något år återvände relikerna, men hamnade då på Vadstena slott. Ett helgonkraium stals på 1640-talet och hamnade i Frankrike. Detta kranium finns numera Birgittineklostret i Uden, Nederländerna.
I och med att klosterkyrkan blir församlingskyrka 1829 återvände skrinet med resterande relikdelar.
Nu finns där inte bara reliker efter den heliga Birgitta. När man 1952 gjorde en vetenskaplig undersökning av innehållet i skrinet konstaterade man att där fanns ben från sex kvinnor och två män.
Minst ett lårben är med stor sannolikhet från Den Heliga Birgitta. Ben är också bland annat från Brigittas dotter Katarina av Vadstena och troligen också efter Birgittas biktfar Petrus av Skänninge, liksom Knut den helige samt Sankta Ingrid av Skänninge.
På Historieks museeet i Stockholm finns flera föremål som lär ha hört till Den Heliga Birgitta, bland annat en del av hennes sängtäcke som hon lär ha använt på gården Ulfåsa i Östergötland.
I början av 1800-talet fick högaltaret i öster ge plats för en orgelläktare ritad av byggmästare Abraham Nyström från Kristberg. Men redan 1760 fanns en piporgel i klosterkyrkan, trots att Birgitta uttryckligen föreskrev att orgel inte fick förekomma i hennes orden.
Orgeln byttes 1882 ut mot en orgel byggd av Setterquist & Son, denna orgel har senare renoverats flera gånger, bland annat 1982 av Johannes Künkels Orgelverkstad i Lund.
Orgeln har en fasad ritades av arkitekt Adrian Crispin Peterson.
En ny kororgel, placerad till höger nedanför koret, och formgiven av professor Ove Hidemark invigdes vid en festhögmässa på tacksägelsedagen den 9 oktober 2005.
I klosterkyrkan högtidlighålls sedan 1920-talet årligen den 23 juli den heliga Birgittas dödsdag - eller Den Heliga Birgittas Himmelska födelsedag som den också kallas.
