Berättelser om kyrkor i Linköpings stift
lista / karta Mjölby kommun
Järstad kyrka
Berättelser om kyrkor
i Linköpings stift
lista
Järstad kyrka
Järstad kyrka är den enda medeltida landskyrkan i Östergötland som är byggd helt i tegel. Och den är vid sidan om folkungapalatset i Vadstena en av de äldsta tegelbyggnaderna i Östergötland. Inte bara det. Förutom konventet i Sigtuna som hade byggts i tegel något tidigare, är Järstads kyrka också den äldsta tegelkyrkan norr om det tidigare danska Skåne.
Kyrkan byggdes sannolikt i mitten av 1200-talet som privat gårdskyrka, och bestod då av ett långhus och smalare kor. Senare under medeltiden tillbyggdes ett vapenhus i söder och en sakristia i norr, och såväl långhus som kor var troligen valvslagna från början.
Långhuset har senare vid något tillfälle förlängts åt väster. Men man vet inte om denna del, som är uppförd av gråsten och till viss del av kalksten, byggdes under medeltiden eller om den är från sent 1600-tal.
Kyrkan, som omnämns första gången i slutet av 1300-talet, lades i mitten av 1500-talet som annexkyrka under Vallerstad efter beslut av Gustav Vasa. En anledning till förändringen var att sockenborna ansågs vara för få för att kunna försörja sin präst. Gustav Vasa lade också beslag på mycket av det medeltida kyrksilvret och kvar lämnades endast en kalk och en oblatask.
Takryttaren kom på plats på 1740-talet som ersättning för en klockstapel som blåst omkull. Samtidigt fick kyrkan fler och större fönster.
Kyrkans kalkmålningar på de medeltida ribbvalen avtas vara skapade under andra halvan av 1300-talet. Dessa överkalkades på 1700-talet, men togs åter fram igen 1990.
Målningarna föreställer bland annat Yttersta domen med Kristus som domare, flankerad av Maria och Johannes döparen. Här finns också scener ur Jesu liv.
I den västra kappan ser vi två helgon; Sankta Dorotea med en kvist med rosor, och Sankta Katarina av Alexandria med sin symbol hjulet.
I norra kappan visas så Kristi uppståndelse och två av kvinnorna vid graven.
I den norra valvkappan syns ytterligare två helgon; återigen Sankta Katarina, trä tillsammans med Sankt Andreas. Här finns en målad vapensköld som visar att målningarna bekostats av den så kallade Aspanäsätten, som vid tiden för målningarnas tillkomst ägde större delen av socknens jordegendomar.
I långhusets mellersta valv ser vi i öster heliga tre konungars tillbedjan; i söder bebådelsen; i norr Kristi födelse och i väster av de två helgonen Sankt Erik och Sankt Paulus. Här finns också en vapensköld med folkungavapnet, en hjälm med hjälmtäcke och flaggprydda horn.
Den äldsta av två skulpturer är skuren i björk föreställande den sittande Madonnan med barnet, och är tillverkad på 1200-talet. En skulptur i ek, föreställande ett kvinnligt helgon, är sannolikt tillverkad i slutet av 1400-talet.
Men kyrkans viktigaste skatt finns sedan mitten av 1800-talet i Vitterhetsakademins ägo och förvaras på Statens historiska museum i Stockholm. Det är ett vackert altarskåp tillverkat i Lübeck omkring 1425.
Där förvaras även delar av ett krucifix från 1200-talets slut eller 1300-talets början.
Dopfunten från 1200-talet men med ny fot, är placerad vid triumfbågen, där en kamin tidigare stått.
Predikstolen byggdes 1763 av snickaren Maximilian Blomberg i Harstad, och målades senare av målarmästare Fingal Rosengran i Sjögrestad. Den har senare förändrats flera gånger.
Den nuvarande altartavlan är målad av Nathanael Werwing Helsing år 1700 och var ursprungligen en del av ett epitafium, alltså en minnetavla som domkyrkosyssloman Jöns Ulmbohm i Linköping lät uppsätta till minne av sina föräldrar, häradsdomaren Olof Jönsson och hans hustru Ingrid Persdotter på den närliggande gården Ullevi.
Den resterande delen av epitafiet som hänger på korets norra vägg visar paret samt sonen längst ner.
Orgeln från 1936 byggdes av Mårtenssons Orgelfabrik AB i Lund. Kyrkan fick redan i mitten av 1800-talet en orgel byggd av orgelbyggaren och reparatören Anders Petter Kullbom i Linköping, men det blev stora problem med orgeln, och Kullbom beskylldes för att ha satt samman orgeln av diverse äldre orgeldelar.
I kyrkan förvaras också en tidigare prim eller sanctusklocka, som under medeltiden hängde i koret. Den ringde ursprungligen då prästen lyfte oblaten som vigts till Kristi lekamen. Klockan såldes 1780, men kom tillbaka till kyrkan i och med att kyrkan renoverades på 1930-talet. Den hade i mellantiden, under 150 år fungerat som vällingklocka på säteriet Klackeborg.
Kyrkans stora klocka har även den anknytning till Kläckeborg. Enligt text på klockan är den gjuten 1673 och är också försedd med vapnen till Horn och Oxenstierna, som var ägare till säteriet. Lillklockan köptes i slutet va 1600-talet men sprack efter kort tid och fick gjutas om 1713. de båda klockorna hängde i en klockstapel, men i januari 1737 blåste den omkull. Storklockan klarade sig men lillklockan förstördes ännu en gång, och fick åter gjutas om. Det var efter denna händelse man lät bygga det lilla klocktornet på kyrkans tak.
Vid vapenhusets östra sida och kyrkan södra långvägg finns en runsten och dess text lyder: ”Orökja reste denna sten efter systern Amma”.
På den lilla kyrkogården finn en av de äldsta bevarade gravstenarna på länets kyrkogårdar. Det är en gravsten som omnämner saliga Sigrid Nilsdotter och Kersti Nilsdotter, anno 1603. Vapnet på stenens överdel visar två korsade skyttlar vilka tolkas visa att de arbetat med vävarbeten för Vadstena slott. Stenen pryds av ett ovanligt dubbelkors på baksidan.
I en äldre källa anges att man år 1834 påträffade ett skelett i en förmultnad kista i den södra kyrkmuren. Skelettet som av vissa påstås vara Ingrid Ylva, återbegravdes på kyrkogården.
Kyrkan byggdes sannolikt i mitten av 1200-talet som privat gårdskyrka, och bestod då av ett långhus och smalare kor. Senare under medeltiden tillbyggdes ett vapenhus i söder och en sakristia i norr, och såväl långhus som kor var troligen valvslagna från början.
Långhuset har senare vid något tillfälle förlängts åt väster. Men man vet inte om denna del, som är uppförd av gråsten och till viss del av kalksten, byggdes under medeltiden eller om den är från sent 1600-tal.
Kyrkan, som omnämns första gången i slutet av 1300-talet, lades i mitten av 1500-talet som annexkyrka under Vallerstad efter beslut av Gustav Vasa. En anledning till förändringen var att sockenborna ansågs vara för få för att kunna försörja sin präst. Gustav Vasa lade också beslag på mycket av det medeltida kyrksilvret och kvar lämnades endast en kalk och en oblatask.
Takryttaren kom på plats på 1740-talet som ersättning för en klockstapel som blåst omkull. Samtidigt fick kyrkan fler och större fönster.
Kyrkans kalkmålningar på de medeltida ribbvalen avtas vara skapade under andra halvan av 1300-talet. Dessa överkalkades på 1700-talet, men togs åter fram igen 1990.
Målningarna föreställer bland annat Yttersta domen med Kristus som domare, flankerad av Maria och Johannes döparen. Här finns också scener ur Jesu liv.
I den västra kappan ser vi två helgon; Sankta Dorotea med en kvist med rosor, och Sankta Katarina av Alexandria med sin symbol hjulet.
I norra kappan visas så Kristi uppståndelse och två av kvinnorna vid graven.
I den norra valvkappan syns ytterligare två helgon; återigen Sankta Katarina, trä tillsammans med Sankt Andreas. Här finns en målad vapensköld som visar att målningarna bekostats av den så kallade Aspanäsätten, som vid tiden för målningarnas tillkomst ägde större delen av socknens jordegendomar.
I långhusets mellersta valv ser vi i öster heliga tre konungars tillbedjan; i söder bebådelsen; i norr Kristi födelse och i väster av de två helgonen Sankt Erik och Sankt Paulus. Här finns också en vapensköld med folkungavapnet, en hjälm med hjälmtäcke och flaggprydda horn.
Den äldsta av två skulpturer är skuren i björk föreställande den sittande Madonnan med barnet, och är tillverkad på 1200-talet. En skulptur i ek, föreställande ett kvinnligt helgon, är sannolikt tillverkad i slutet av 1400-talet.
Men kyrkans viktigaste skatt finns sedan mitten av 1800-talet i Vitterhetsakademins ägo och förvaras på Statens historiska museum i Stockholm. Det är ett vackert altarskåp tillverkat i Lübeck omkring 1425.
Där förvaras även delar av ett krucifix från 1200-talets slut eller 1300-talets början.
Dopfunten från 1200-talet men med ny fot, är placerad vid triumfbågen, där en kamin tidigare stått.
Predikstolen byggdes 1763 av snickaren Maximilian Blomberg i Harstad, och målades senare av målarmästare Fingal Rosengran i Sjögrestad. Den har senare förändrats flera gånger.
Den nuvarande altartavlan är målad av Nathanael Werwing Helsing år 1700 och var ursprungligen en del av ett epitafium, alltså en minnetavla som domkyrkosyssloman Jöns Ulmbohm i Linköping lät uppsätta till minne av sina föräldrar, häradsdomaren Olof Jönsson och hans hustru Ingrid Persdotter på den närliggande gården Ullevi.
Den resterande delen av epitafiet som hänger på korets norra vägg visar paret samt sonen längst ner.
Orgeln från 1936 byggdes av Mårtenssons Orgelfabrik AB i Lund. Kyrkan fick redan i mitten av 1800-talet en orgel byggd av orgelbyggaren och reparatören Anders Petter Kullbom i Linköping, men det blev stora problem med orgeln, och Kullbom beskylldes för att ha satt samman orgeln av diverse äldre orgeldelar.
I kyrkan förvaras också en tidigare prim eller sanctusklocka, som under medeltiden hängde i koret. Den ringde ursprungligen då prästen lyfte oblaten som vigts till Kristi lekamen. Klockan såldes 1780, men kom tillbaka till kyrkan i och med att kyrkan renoverades på 1930-talet. Den hade i mellantiden, under 150 år fungerat som vällingklocka på säteriet Klackeborg.
Kyrkans stora klocka har även den anknytning till Kläckeborg. Enligt text på klockan är den gjuten 1673 och är också försedd med vapnen till Horn och Oxenstierna, som var ägare till säteriet. Lillklockan köptes i slutet va 1600-talet men sprack efter kort tid och fick gjutas om 1713. de båda klockorna hängde i en klockstapel, men i januari 1737 blåste den omkull. Storklockan klarade sig men lillklockan förstördes ännu en gång, och fick åter gjutas om. Det var efter denna händelse man lät bygga det lilla klocktornet på kyrkans tak.
Vid vapenhusets östra sida och kyrkan södra långvägg finns en runsten och dess text lyder: ”Orökja reste denna sten efter systern Amma”.
På den lilla kyrkogården finn en av de äldsta bevarade gravstenarna på länets kyrkogårdar. Det är en gravsten som omnämner saliga Sigrid Nilsdotter och Kersti Nilsdotter, anno 1603. Vapnet på stenens överdel visar två korsade skyttlar vilka tolkas visa att de arbetat med vävarbeten för Vadstena slott. Stenen pryds av ett ovanligt dubbelkors på baksidan.
I en äldre källa anges att man år 1834 påträffade ett skelett i en förmultnad kista i den södra kyrkmuren. Skelettet som av vissa påstås vara Ingrid Ylva, återbegravdes på kyrkogården.
