Berättelser om kyrkor i Linköpings stift
lista / karta Mjölby kommun
Normlösa kyrka
Berättelser om kyrkor
i Linköpings stift
lista
Normlösa kyrka
När Normlösa kyrka byggdes på 1100 eller 1200-talet var det kanske som ersättning för en tidigare träkyrka, och den var då betydligt mindre än idag. Vid en renovering fann man bland annat en gravsten med runskrift, vilket visar att det funnits en kyrkogård i Normlösa redan på 1000-talet. Första gången orten Normlösa nämns i skrift är i ett skyddsbrev utfärdat år 1178 av påven för biskop Kols gods.
Biskoparna hade under medeltiden och ända in på 1600-talet nära förbindelse med Normlösa, och invid kyrkan fanns den så kallade biskopsgården. Normlösa kyrka är en av få så kallade biskopskyrkor i Östergötland, och biskopen i Linköping ägde sex stora gårdar i socknen och vistades ofta här.
I mitten av 1600-talet förrättade biskopen prästvigning i Normlösa kyrka, vilket ska göra Normlösa kyrka till den enda kyrkan utom domkyrkan där prästvigning ägt rum i stiftet.
Kyrkan som den står i dag har dock genomgått många förändringar sedan kyrkan av sten byggdes vid mitten av 1100-talet.
Bland annat redan på 1200-talet, men även senare under 1700-talet och i början av 1900-talet, då kyrkan i stort fick det utseende den har idag. Tornets bottenvåning som länge var en del av kyrkorummet, används nu som sakristia.
Den gravhäll som ligger mitt för altarringen är över prästen Petrus Clementis, vars dotter Maria Persdotter Grubb 1676 gifte sig med den mäktige Linköpingsbiskopen Joannes Elai Terserus. I samband med bröllopet skänkte biskopen, som själv vilar i Linköpings domkyrka bland annat en en kanna av förgyllt silver till kyrkan.
En annan av prästen Petrus Clementis döttrar, Anna var gift med tre av kyrkoherdarna i Normlösa.
Predikstolen som är skapad av en okänd mästare, som som kom på plats 1655 bekostades av Anna Pedersdotter Grubb till ”Guds ära, kyrkans nytta och prydnad och till åminnelse av hennes två tidigare makar, kyrkoherdarna i Normlösa Andreas Claudii Enaerus och Andreas Olavi Ventilius". Predikstolen var uppenbarligen trots allt då inte färdig eftersom även hennes tredje make, kyrkoherden David Emundi Corylander 1661 fick bidra till kostnaden.
I Normlösa finns också en av landets äldsta predikstolar. Den är av pulpetmodell och restaurerades på 1940-talet. I dag står den med andra föremål i en liten museidel under orgelläktaren.
I kyrkan finns några rester av medeltida kalkmålningar. Invid ett medeltida fönster, som sitter ovanför orgelläktaren finns ett motiv föreställande Lyckans hjul som målades under 1400-talet eller början av 1500-talet.
På västväggen, intill orgeln, finns ett framtaget fragment av ytterligare en målning.
I sakristian finns mer medeltida målningar, bland annat föreställande ett av nordens populäraste helgon under medeltiden, Sankt Olof under slaget vid Stiklestad. Framställningen kan tyda på att kyrkan under medeltiden var helgad åt just Sankt Olof.
Här finns också en framställning av en kvinna som kastar boll samt två män som utövar en gammal lek: ”dra glänja”. Ovanför syns en bård med gäss som drar en räv i svansen.
På södra långhusväggen vid orgelläktaren fins motivet Lyckans hjul - eller Lyckohjulet, som visar livets förgänglighet.
Fram till mitten av 1800-talet hade kyrkan ett altarskåp, men detta ersattes då med en altarmålning av Kalmarmålaren Sven Gustav Lindblom. Tavlan är en kopia av David Klöcker Ehrenstrahls altartavla med motivet ”nedtagning av Kristus från korset” som finns i Kalmar domkyrka, som i sin tur är en kopia efter en tavla målad av Rubens.
Vid samma tid fick kyrkan ett orgelverk av orgelbyggare Sven Nordström i Flisby i Småland, som då ersatte ett äldre orgelverk från 1700-talet. Men det omnämns att det fanns en orgel i kyrkan redan i mitten av 1600-talet.
Triumfkrucifixet från slutet av 1200-talet är ett inhemskt arbete, och själva korset var ursprungligen något större. Evangelisternas plattor som fanns på korssidorna har senare tagits bort.
På korets söder sida finns ett epitafium i kalksten över kyrkoherden Nicolaus Eschelli, som efter att ha varit munk i Vadstena blev den första evangelists prästen i Östergötland, och som efter reformationen vågade gifta sig med en nunna från klostret.
När man renoverade kyrkan i början av 1900-talet gjorde man det i enlighet med dåtidens smak, och förstorade då kordörr och fönster, samt vitmenade väggarna. Samtidigt rev man ut kyrkbänkarna från 1600-talet. Men vid en senare renovering på 1930-talet rekonstruerades de gamla ursprungliga bänkarna. Och de gamla kalkmålningarna togs till viss del åter fram i slutet av 1960-talet.
Dopfunten i trä är troligen tillverkad av bildhuggaren Henrik Werner och har årtalet 1663 målat på cuppan. Funten är av en säregen modell, som dock finns dock även i andra kyrkor, bland annat i Nykil samt i Sjögestad kyrka. Henrik Werner ingick i vad som ibland kallas ”den Wernerska verkstaden” i Mathem, i Östra Tollstad socken, där även Henriks far Johan den äldre, brodern Johan den yngre och svågrarna Petter och Erik Bengtsson Holm var verksamma. De två förstnämnda arbetade åt greve Per Brahe den yngre på Visingsö.
Den gamla medeltida dopfunten i sandsten från 1200-talet finns också bevarad.
Orgeln byggdes 1854 av Sven Nordström i Flisby, och renoverades 1997 av Nils Hammarberg.
Storklockan i tornet är omgjuten i Jönköping 1768, och lillklockan är omgjuten 1941 av Bergholtz klockgjuteri i Stockholm.
In till kyrkogården leder två stigluckor. Den östra är från medeltiden, emedan den nordvästra uppfördes 1944 på samma ställe som en tidigare riven stiglucka stått.
På kyrkogården finns även en tiondebod från medeltiden med en järnbeslagen dörr från 1100-talet, som troligen ursprungligen suttit i korportalen i medeltidskyrkan.
På kyrkogården söder om kyrkan står en kopia av Carl Milles staty ”Guds hand”, kopplad till det Willénska släktmonumentet, vars släkt genom godsägaren Sten Hesser bekostat statyn.
Carl Milles egen vänstra hand lär ha varit förebilden till skulpturen. Originalet placerades i Eskilstuna men idag finns kopior på andra platser i världen, bland annat i Holstebro i Danmark, skulpturparken Hakone i Japan, Melbourne, Peking, Millesgården på Lidingö samt på Limhamns kyrkogård i Malmö.
Biskoparna hade under medeltiden och ända in på 1600-talet nära förbindelse med Normlösa, och invid kyrkan fanns den så kallade biskopsgården. Normlösa kyrka är en av få så kallade biskopskyrkor i Östergötland, och biskopen i Linköping ägde sex stora gårdar i socknen och vistades ofta här.
I mitten av 1600-talet förrättade biskopen prästvigning i Normlösa kyrka, vilket ska göra Normlösa kyrka till den enda kyrkan utom domkyrkan där prästvigning ägt rum i stiftet.
Kyrkan som den står i dag har dock genomgått många förändringar sedan kyrkan av sten byggdes vid mitten av 1100-talet.
Bland annat redan på 1200-talet, men även senare under 1700-talet och i början av 1900-talet, då kyrkan i stort fick det utseende den har idag. Tornets bottenvåning som länge var en del av kyrkorummet, används nu som sakristia.
Den gravhäll som ligger mitt för altarringen är över prästen Petrus Clementis, vars dotter Maria Persdotter Grubb 1676 gifte sig med den mäktige Linköpingsbiskopen Joannes Elai Terserus. I samband med bröllopet skänkte biskopen, som själv vilar i Linköpings domkyrka bland annat en en kanna av förgyllt silver till kyrkan.
En annan av prästen Petrus Clementis döttrar, Anna var gift med tre av kyrkoherdarna i Normlösa.
Predikstolen som är skapad av en okänd mästare, som som kom på plats 1655 bekostades av Anna Pedersdotter Grubb till ”Guds ära, kyrkans nytta och prydnad och till åminnelse av hennes två tidigare makar, kyrkoherdarna i Normlösa Andreas Claudii Enaerus och Andreas Olavi Ventilius". Predikstolen var uppenbarligen trots allt då inte färdig eftersom även hennes tredje make, kyrkoherden David Emundi Corylander 1661 fick bidra till kostnaden.
I Normlösa finns också en av landets äldsta predikstolar. Den är av pulpetmodell och restaurerades på 1940-talet. I dag står den med andra föremål i en liten museidel under orgelläktaren.
I kyrkan finns några rester av medeltida kalkmålningar. Invid ett medeltida fönster, som sitter ovanför orgelläktaren finns ett motiv föreställande Lyckans hjul som målades under 1400-talet eller början av 1500-talet.
På västväggen, intill orgeln, finns ett framtaget fragment av ytterligare en målning.
I sakristian finns mer medeltida målningar, bland annat föreställande ett av nordens populäraste helgon under medeltiden, Sankt Olof under slaget vid Stiklestad. Framställningen kan tyda på att kyrkan under medeltiden var helgad åt just Sankt Olof.
Här finns också en framställning av en kvinna som kastar boll samt två män som utövar en gammal lek: ”dra glänja”. Ovanför syns en bård med gäss som drar en räv i svansen.
På södra långhusväggen vid orgelläktaren fins motivet Lyckans hjul - eller Lyckohjulet, som visar livets förgänglighet.
Fram till mitten av 1800-talet hade kyrkan ett altarskåp, men detta ersattes då med en altarmålning av Kalmarmålaren Sven Gustav Lindblom. Tavlan är en kopia av David Klöcker Ehrenstrahls altartavla med motivet ”nedtagning av Kristus från korset” som finns i Kalmar domkyrka, som i sin tur är en kopia efter en tavla målad av Rubens.
Vid samma tid fick kyrkan ett orgelverk av orgelbyggare Sven Nordström i Flisby i Småland, som då ersatte ett äldre orgelverk från 1700-talet. Men det omnämns att det fanns en orgel i kyrkan redan i mitten av 1600-talet.
Triumfkrucifixet från slutet av 1200-talet är ett inhemskt arbete, och själva korset var ursprungligen något större. Evangelisternas plattor som fanns på korssidorna har senare tagits bort.
På korets söder sida finns ett epitafium i kalksten över kyrkoherden Nicolaus Eschelli, som efter att ha varit munk i Vadstena blev den första evangelists prästen i Östergötland, och som efter reformationen vågade gifta sig med en nunna från klostret.
När man renoverade kyrkan i början av 1900-talet gjorde man det i enlighet med dåtidens smak, och förstorade då kordörr och fönster, samt vitmenade väggarna. Samtidigt rev man ut kyrkbänkarna från 1600-talet. Men vid en senare renovering på 1930-talet rekonstruerades de gamla ursprungliga bänkarna. Och de gamla kalkmålningarna togs till viss del åter fram i slutet av 1960-talet.
Dopfunten i trä är troligen tillverkad av bildhuggaren Henrik Werner och har årtalet 1663 målat på cuppan. Funten är av en säregen modell, som dock finns dock även i andra kyrkor, bland annat i Nykil samt i Sjögestad kyrka. Henrik Werner ingick i vad som ibland kallas ”den Wernerska verkstaden” i Mathem, i Östra Tollstad socken, där även Henriks far Johan den äldre, brodern Johan den yngre och svågrarna Petter och Erik Bengtsson Holm var verksamma. De två förstnämnda arbetade åt greve Per Brahe den yngre på Visingsö.
Den gamla medeltida dopfunten i sandsten från 1200-talet finns också bevarad.
Orgeln byggdes 1854 av Sven Nordström i Flisby, och renoverades 1997 av Nils Hammarberg.
Storklockan i tornet är omgjuten i Jönköping 1768, och lillklockan är omgjuten 1941 av Bergholtz klockgjuteri i Stockholm.
In till kyrkogården leder två stigluckor. Den östra är från medeltiden, emedan den nordvästra uppfördes 1944 på samma ställe som en tidigare riven stiglucka stått.
På kyrkogården finns även en tiondebod från medeltiden med en järnbeslagen dörr från 1100-talet, som troligen ursprungligen suttit i korportalen i medeltidskyrkan.
På kyrkogården söder om kyrkan står en kopia av Carl Milles staty ”Guds hand”, kopplad till det Willénska släktmonumentet, vars släkt genom godsägaren Sten Hesser bekostat statyn.
Carl Milles egen vänstra hand lär ha varit förebilden till skulpturen. Originalet placerades i Eskilstuna men idag finns kopior på andra platser i världen, bland annat i Holstebro i Danmark, skulpturparken Hakone i Japan, Melbourne, Peking, Millesgården på Lidingö samt på Limhamns kyrkogård i Malmö.
