Berättelser om kyrkor i Linköpings stift
lista / karta Vadstena kommun
Hovs kyrka
Berättelser om kyrkor
i Linköpings stift
lista
Hovs kyrka
Hovs kyrka som är byggd under tidig medeltid hade förmodligen en föregångare, en stenkyrka som sannolikt uppfördes under första halvan av 1100-talet. Varför denna kyrka revs redan efter kort tid är oklart, för det var mycket liten skillnad i storlek mellan de båda kyrkorna. Den äldsta stenkyrkans långhus var utvändigt av samma längd som det nya långhuset.
Det finns uppgifter om att koret under tidig medeltid utgjordes av en halvrund absid, som sedan mot slutet av medeltiden ersattes med det rakt avslutade koret i öster, men på korets yttervägg förekommer vad som kallas opus spicatum, eller så kallad axmurning, som åstadkommits genom att kalkstensskivor murats på snedden. Denna typ av murning användes främst under romansk tid, det vill säga under 1100-talet.
Dessa murar kan ha återanvänts från en tidigmedeltida kastal som fanns på kyrkogården, men som revs samtidigt med den första stenkyrkan.
Och även spår från den tidiga ombyggda kyrkan finns i fasaden till långhuset. Där finns högt sittande frilagda romanska fönsteröppningar samt fragment av inmurade tidigkristna gravhällar. Under en renoveringen av kyrkan 1950 upptäcktes i kyrkans murar inte mindre än 114 fragment av så kallade ekilstunakistor. Dessa plockades ut och några av dessa är placerades i vapenhuset. Ytterligare några hundratal stenfragment finns kvar i murarna.
Kyrkan var förmodligen utan torn relativt länge under medeltiden, och tornet liksom sakristian uppfördes sannolikt under 1400-talet. I mitten av 1700-talet påbyggdes tornet som då också försågs med en ny lanternin av Östgötabyggmästaren Petter Andersson Frimodig.
Och under 1770-talet tillkom även de stora fönsteröppningarna och fasaderna putsades och vitkalkades.
Kyrkorummet var ursprungligen öppet till nock, men försågs sannolikt senare med ett plant undertak av trä. Under 1400-talet slogs valv i kyrkorummet som senare försågs med kalkmålningar. De äldsta kalkmålningarna i kyrkan är daterade till år 1515. De överkalkades under andra halvan av 1700-talet men togs fram igen vid en restaurering år 1950.
Målningarna har delvis sedvanliga bibliska motiv.
På norra korväggen finns en stor scen med Jesse rot och stam, och med Maria och jesubarnet högst upp på väggen.
På korets norra vägg finns också en nisch som kan ha varit ett sakramentsskåp.
En ovanlig framställning i långhusets tak har tolkats som den heliga Birgitta, stående invid kyrkans skyddshelgon Sankt Mikael som väger de dödas själar på en våg.
Det har även funnits en serie målade vapensköldar över ätter som Bonde, Vasa, Gyllenstierna, Bååt, Vinstorpsätten, Leijonhufvud och Tre Rosor. Troligen är det fogden på Hov, Erik Knutsson Tre Rosor som på 1500-talet bekostat valvmålningarna. Erik Knutsson Tre Rosor slutade för övrigt sina dagar 1520 i Stockholms blodbad.
Här kan vi också skymta fragment av det svenska och danska riksvapnet.
Dörren till sakristian är medeltida och består av nitade järnplåtar. En järnbeslagen ekdörr finns också på Historiska museet i Stockholm.
I koret finns ett stort antal gravhällar. Det är oklart om någon ligger kvar på ursprunglig plats eller om samtliga flyttades in från kyrkogården när korgolvet lades om 1869.
En dopbonad är utförd 1950 av Agda Österberg i Varnhem.
En ny dopfunt tillkom 1873 ritad av Johan Robert Nyström, son till Östergötlands storbyggmästare Abraham Nyström.
Den nuvarande orgeln byggdes 1975 av Smedmans orgelbyggeri i Lidköping, men fasaden är delvis från kyrkans första orgel byggd 1774 av Lars Strömblad i Ödeshög.
Predikstolen är tillverkad 1717 av bildhuggaren Olof Wiström i Vadstena, men har förändrats vid ett flertal senare tillfällen.
Altaruppställningen är utförd 1719 av bildhuggaren Bengt Wedulin i Hjo. I hans uppdrag ingick att infoga det befintliga medeltida altarskåpet i den nya lutherska kompositionen, detta eftersom man inte hade råd att låta bildhuggaren tillverka en helt ny uppsats.
Friherrinnan Funk, ägare till Hovgården, lär 1783 har bekostat nya korbänkar och nybyggnad eller ombyggnad av den övriga bänkinredningen. Bänkarna moderniserades i samband med en renovering 1914. Dörrarna har en renässanskaraktär och kan eventuellt ha återanvänts från en äldre bänkinredning. Korbänkarna har ett ovanligt utförande och omsluter altaret åt söder och norr.
I koret finns en mycket speciell medeltida ekskulptur. Den föreställer ett stående lejon i relief i en ram och har tolkats som en del av en bänkgavel eller kanske del av en medeltida kungsstol. Lejonet överensstämmer med Bjälboättens vapen och Birger Jarl, men figuren kan stilmässigt eventuellt knytas till Birger Jarls fas Magnus Minnessköld.
Det finns uppgifter om att koret under tidig medeltid utgjordes av en halvrund absid, som sedan mot slutet av medeltiden ersattes med det rakt avslutade koret i öster, men på korets yttervägg förekommer vad som kallas opus spicatum, eller så kallad axmurning, som åstadkommits genom att kalkstensskivor murats på snedden. Denna typ av murning användes främst under romansk tid, det vill säga under 1100-talet.
Dessa murar kan ha återanvänts från en tidigmedeltida kastal som fanns på kyrkogården, men som revs samtidigt med den första stenkyrkan.
Och även spår från den tidiga ombyggda kyrkan finns i fasaden till långhuset. Där finns högt sittande frilagda romanska fönsteröppningar samt fragment av inmurade tidigkristna gravhällar. Under en renoveringen av kyrkan 1950 upptäcktes i kyrkans murar inte mindre än 114 fragment av så kallade ekilstunakistor. Dessa plockades ut och några av dessa är placerades i vapenhuset. Ytterligare några hundratal stenfragment finns kvar i murarna.
Kyrkan var förmodligen utan torn relativt länge under medeltiden, och tornet liksom sakristian uppfördes sannolikt under 1400-talet. I mitten av 1700-talet påbyggdes tornet som då också försågs med en ny lanternin av Östgötabyggmästaren Petter Andersson Frimodig.
Och under 1770-talet tillkom även de stora fönsteröppningarna och fasaderna putsades och vitkalkades.
Kyrkorummet var ursprungligen öppet till nock, men försågs sannolikt senare med ett plant undertak av trä. Under 1400-talet slogs valv i kyrkorummet som senare försågs med kalkmålningar. De äldsta kalkmålningarna i kyrkan är daterade till år 1515. De överkalkades under andra halvan av 1700-talet men togs fram igen vid en restaurering år 1950.
Målningarna har delvis sedvanliga bibliska motiv.
På norra korväggen finns en stor scen med Jesse rot och stam, och med Maria och jesubarnet högst upp på väggen.
På korets norra vägg finns också en nisch som kan ha varit ett sakramentsskåp.
En ovanlig framställning i långhusets tak har tolkats som den heliga Birgitta, stående invid kyrkans skyddshelgon Sankt Mikael som väger de dödas själar på en våg.
Det har även funnits en serie målade vapensköldar över ätter som Bonde, Vasa, Gyllenstierna, Bååt, Vinstorpsätten, Leijonhufvud och Tre Rosor. Troligen är det fogden på Hov, Erik Knutsson Tre Rosor som på 1500-talet bekostat valvmålningarna. Erik Knutsson Tre Rosor slutade för övrigt sina dagar 1520 i Stockholms blodbad.
Här kan vi också skymta fragment av det svenska och danska riksvapnet.
Dörren till sakristian är medeltida och består av nitade järnplåtar. En järnbeslagen ekdörr finns också på Historiska museet i Stockholm.
I koret finns ett stort antal gravhällar. Det är oklart om någon ligger kvar på ursprunglig plats eller om samtliga flyttades in från kyrkogården när korgolvet lades om 1869.
En dopbonad är utförd 1950 av Agda Österberg i Varnhem.
En ny dopfunt tillkom 1873 ritad av Johan Robert Nyström, son till Östergötlands storbyggmästare Abraham Nyström.
Den nuvarande orgeln byggdes 1975 av Smedmans orgelbyggeri i Lidköping, men fasaden är delvis från kyrkans första orgel byggd 1774 av Lars Strömblad i Ödeshög.
Predikstolen är tillverkad 1717 av bildhuggaren Olof Wiström i Vadstena, men har förändrats vid ett flertal senare tillfällen.
Altaruppställningen är utförd 1719 av bildhuggaren Bengt Wedulin i Hjo. I hans uppdrag ingick att infoga det befintliga medeltida altarskåpet i den nya lutherska kompositionen, detta eftersom man inte hade råd att låta bildhuggaren tillverka en helt ny uppsats.
Friherrinnan Funk, ägare till Hovgården, lär 1783 har bekostat nya korbänkar och nybyggnad eller ombyggnad av den övriga bänkinredningen. Bänkarna moderniserades i samband med en renovering 1914. Dörrarna har en renässanskaraktär och kan eventuellt ha återanvänts från en äldre bänkinredning. Korbänkarna har ett ovanligt utförande och omsluter altaret åt söder och norr.
I koret finns en mycket speciell medeltida ekskulptur. Den föreställer ett stående lejon i relief i en ram och har tolkats som en del av en bänkgavel eller kanske del av en medeltida kungsstol. Lejonet överensstämmer med Bjälboättens vapen och Birger Jarl, men figuren kan stilmässigt eventuellt knytas till Birger Jarls fas Magnus Minnessköld.
