Berättelser om kyrkor i Linköpings stift
lista / karta Eksjö kommun
Eksjö kyrka
Berättelser om kyrkor
i Linköpings stift
lista
Eksjö kyrka
Eksjö kyrka som är uppförd i nyklassicistisk stil i slutet av 1800-talet, är ritad av arkitekt Johan Fredrik Åbom vid Överintendentsämbetet, efter att en tidigare kyrka från 1666, som stått på samma plats rivits.
Ända fram till 1948 var Eksjö uppdelad i en stads- och en landsförsamling, och man vet att i slutet av 1500-talet fanns en stenkyrka mitt i staden. Efterhand utvidgades denna kyrka bland annat med den så kallade "Bondkyrkan", en utbyggnad i trä åt norr som främst var avsedd för Eksjö landsförsamling.
Det var under senare delen av 1800-talet som Eksjö dåvarande kyrka ansågs vara i behov av en genomgripande förändring eftersom byggnaden och inventarierna var hårt slitna. Men det blev att man ändå byggde nytt, men tornet är en del av den tidigare kyrkan på platsen, uppförd 1784, men påbyggdes med fyra meter samtidigt som den nya kyrkan byggdes.
När tornspiran som arkitekt Åbom ritade till den nya kyrkan behövde repareras i början av 1920-talet önskade församlingen bygga om den till det utseende den hade innan 1889. Slottsarkitekt Ove Leijonhufvud ritade då lanterninen som stod färdig 1925. Det ursprungliga och mekaniskt drivna urverket från 1889 är fortfarande kvar i
drift.
Den äldre barockkyrkan hade ett målat tak som plockades ner vid rivningen under 1800-talet och fördes till Statens Historiska Museum i Stockholm.
För inredningen i den äldre föregången på platsen svarade bland annat träsnidaren Anders Ekeberg som från slutet av 1670-talet var bosatt i Borås och som där tillsammans med Gustav Khilman bland annat utfört en predikstol till stadens kyrka. Ekeberg som hämtat sina influenser från det tyske träsnidaren Marcus Jäger, som var verksam i Göteborg hade också själv tillverkat altartavlor och predikstolar i en rad kyrkor i västra Sverige, men också i Värmland och Småland. Här i Eksjö kom han att utföra flera arbeten. Förutom altartavlan och predikstolen även bland annat Eksjököpmannen Nils Nilsson Borres epitafium som hänger på norra korväggen.
Detta epitafium tjänade under en tid som altartavla i en kyrksal i folkskolan, men har nu åter fått sin plats i Eksjö kyrka.
Även flera av vapensköldarna är skapade av Ander Ekeberg.
Altartavlan är delvis resultatet av en donation från landssekreterare Johan Drefling, som var son till borgmästaren i Eksjö Daniel Drefling, och som lovade bekosta hälften av vad altartavlan kostade.
I mitten ser vi Kristus på korset, flankerad av Maria och Johannes. Och på sidorna de fyra evangelisterna med sina symboler. Ovanför en silvertavla med motivet uppståndelsen. Högst upp ser vi domsängeln med sin basun. Eksjö kyrka har den största bevarade samlingen verk av Anders Ekeberg.
I koret finns en så kallad prästbänk som är gjord av gamla bänkdelar som tidigare fanns i den nerrivna kyrkan.
Det epitafium som hänger på norra långhusväggen är från 1697 över postmästare Sven Knutsson, föreställande Lazarus uppväckande.
Därunder ser vi Sven Knutsson själ med sin hustru Elisabeth Ekerman och deras 10 barn. När epitafiet målades hade paret fem pojkar och en flicka - de resterande barnen målades dit i efterhand.
Ett andaktskapell finns sedan 2001 i södra korsarmen. Här finns den gamla kyrkans läktarbröstningar med musicerande änglar -, symboler för den himelska musiken och lovprisningen. Tavlorna är sannolikt målade kring år 1700 av mäster Göran Bundij, kanske med hjälp av andra målare vid hans verkstad i Eksjö.
Dopfunten av röd kalksten skänktes till kyrkan 1659 av köpmannen Anders Michelsson, och är tillverkades antingen i Vadstena eller i Skänninge. Dopskålen som endast är på plats vid dop är också från 1600-talet, sannolikt ett krigsbyte från Tyskland under 30-åriga kriget.
Kyrkans nuvarande orgel byggdes av Nils Hammarberg i Göteborg och invigdes 1967, men flera stämmor från kyrkans gamla Nordströmsorgel från slutet av 1800-talet ingår. Fasaden är från en Wisteniusorgeln som kom till den gamla kyrkan på 1770-talet.
Kyrkan genomgick i början av 2000-talet både utvändig och invändig restaurering, och man har bland annat gjort en omfattande rengöring och konservering av konstverken.
Kyrkogården som tidigare fanns vid kyrkan lades ner på 1840-talet, och ersattes istället med Sankt Lars kyrkogård utanför Nortull. Senare anlades istället kyrkparken invid kyrkan.
Den runsten som finns vid södra ytterväggen hittades när man rev den äldre kyrkan, men murades åter in synlig i väggen. Först 1942 togs stenen ut och placerades på sin nuvarande plats. Eftersom stenen nämner ett brobygge var den ursprungliga placeringen förmodligen där de gamla landsvägarna möter ån vid Nytorget – eller längst den norrgående landsvägen i Gamla stan. Den skadade texten berättar att Järp lät resa stenen och samtidigt göra en bro till minne av sin bror Sibbe.
Ända fram till 1948 var Eksjö uppdelad i en stads- och en landsförsamling, och man vet att i slutet av 1500-talet fanns en stenkyrka mitt i staden. Efterhand utvidgades denna kyrka bland annat med den så kallade "Bondkyrkan", en utbyggnad i trä åt norr som främst var avsedd för Eksjö landsförsamling.
Det var under senare delen av 1800-talet som Eksjö dåvarande kyrka ansågs vara i behov av en genomgripande förändring eftersom byggnaden och inventarierna var hårt slitna. Men det blev att man ändå byggde nytt, men tornet är en del av den tidigare kyrkan på platsen, uppförd 1784, men påbyggdes med fyra meter samtidigt som den nya kyrkan byggdes.
När tornspiran som arkitekt Åbom ritade till den nya kyrkan behövde repareras i början av 1920-talet önskade församlingen bygga om den till det utseende den hade innan 1889. Slottsarkitekt Ove Leijonhufvud ritade då lanterninen som stod färdig 1925. Det ursprungliga och mekaniskt drivna urverket från 1889 är fortfarande kvar i
drift.
Den äldre barockkyrkan hade ett målat tak som plockades ner vid rivningen under 1800-talet och fördes till Statens Historiska Museum i Stockholm.
För inredningen i den äldre föregången på platsen svarade bland annat träsnidaren Anders Ekeberg som från slutet av 1670-talet var bosatt i Borås och som där tillsammans med Gustav Khilman bland annat utfört en predikstol till stadens kyrka. Ekeberg som hämtat sina influenser från det tyske träsnidaren Marcus Jäger, som var verksam i Göteborg hade också själv tillverkat altartavlor och predikstolar i en rad kyrkor i västra Sverige, men också i Värmland och Småland. Här i Eksjö kom han att utföra flera arbeten. Förutom altartavlan och predikstolen även bland annat Eksjököpmannen Nils Nilsson Borres epitafium som hänger på norra korväggen.
Detta epitafium tjänade under en tid som altartavla i en kyrksal i folkskolan, men har nu åter fått sin plats i Eksjö kyrka.
Även flera av vapensköldarna är skapade av Ander Ekeberg.
Altartavlan är delvis resultatet av en donation från landssekreterare Johan Drefling, som var son till borgmästaren i Eksjö Daniel Drefling, och som lovade bekosta hälften av vad altartavlan kostade.
I mitten ser vi Kristus på korset, flankerad av Maria och Johannes. Och på sidorna de fyra evangelisterna med sina symboler. Ovanför en silvertavla med motivet uppståndelsen. Högst upp ser vi domsängeln med sin basun. Eksjö kyrka har den största bevarade samlingen verk av Anders Ekeberg.
I koret finns en så kallad prästbänk som är gjord av gamla bänkdelar som tidigare fanns i den nerrivna kyrkan.
Det epitafium som hänger på norra långhusväggen är från 1697 över postmästare Sven Knutsson, föreställande Lazarus uppväckande.
Därunder ser vi Sven Knutsson själ med sin hustru Elisabeth Ekerman och deras 10 barn. När epitafiet målades hade paret fem pojkar och en flicka - de resterande barnen målades dit i efterhand.
Ett andaktskapell finns sedan 2001 i södra korsarmen. Här finns den gamla kyrkans läktarbröstningar med musicerande änglar -, symboler för den himelska musiken och lovprisningen. Tavlorna är sannolikt målade kring år 1700 av mäster Göran Bundij, kanske med hjälp av andra målare vid hans verkstad i Eksjö.
Dopfunten av röd kalksten skänktes till kyrkan 1659 av köpmannen Anders Michelsson, och är tillverkades antingen i Vadstena eller i Skänninge. Dopskålen som endast är på plats vid dop är också från 1600-talet, sannolikt ett krigsbyte från Tyskland under 30-åriga kriget.
Kyrkans nuvarande orgel byggdes av Nils Hammarberg i Göteborg och invigdes 1967, men flera stämmor från kyrkans gamla Nordströmsorgel från slutet av 1800-talet ingår. Fasaden är från en Wisteniusorgeln som kom till den gamla kyrkan på 1770-talet.
Kyrkan genomgick i början av 2000-talet både utvändig och invändig restaurering, och man har bland annat gjort en omfattande rengöring och konservering av konstverken.
Kyrkogården som tidigare fanns vid kyrkan lades ner på 1840-talet, och ersattes istället med Sankt Lars kyrkogård utanför Nortull. Senare anlades istället kyrkparken invid kyrkan.
Den runsten som finns vid södra ytterväggen hittades när man rev den äldre kyrkan, men murades åter in synlig i väggen. Först 1942 togs stenen ut och placerades på sin nuvarande plats. Eftersom stenen nämner ett brobygge var den ursprungliga placeringen förmodligen där de gamla landsvägarna möter ån vid Nytorget – eller längst den norrgående landsvägen i Gamla stan. Den skadade texten berättar att Järp lät resa stenen och samtidigt göra en bro till minne av sin bror Sibbe.
